Med denna fantastiska The Man With the Golden Gun-affisch kan du fördjupa dig i atmosfären av 60-talsspionfilmer i sällskap med 007!
- Pappersegenskaper:
- 🎨 Canvas: världsstandard när det gäller utskrift och imitation av ett utseende " måla duk”.
- Som standard innehåller affischen en 4 cm vit ram för inramning (ram ingår ej). Om du inte vill ha det, välj "utan vit kant".
- ✅ Storlek: flera alternativ tillgängliga. ✅
- Bra UV-beständighet.
- Maximal färgstyrka, utan reflektioner.
- Återvunnet papper, garanterar respekt för miljön.
- Affischen förpackad varsamt och levererad i ett skyddsrörför totalt skydd.
- GRATIS STANDARDLEVERANS.
⚠️Ram ingår ej. ⚠️
Beskrivning av denna affisch: Mannen med den gyllene pistolen
The Man with the Golden Gun är en spionfilm från 1974, den nionde i James Bond-serien producerad av Eon Productions, och den andra med Roger Moore som den fiktiva agenten för MI6 James Bond. En lös anpassning av Ian Flemings roman med samma namn publicerad postumt 1965, Bond skickas på jakt efter Solex Agitator, en revolutionerande teknisk lösning på samtida energibrist, samtidigt som han konfronterar mördaren Francisco Scaramanga, "mannen med gyllene pistol." Handlingen kulminerar i en duell mellan dem som avgör Solex öde.
Mannen med den gyllene pistolen är den fjärde och sista filmen i serien regisserad av Guy Hamilton. Manuset skrevs av Richard Maibaum och Tom Mankiewicz. Filmen utspelar sig inför energikrisen 1973, ett dominerande tema i handlingen; Storbritannien hade ännu inte helt övervunnit krisen när filmen släpptes i december 1974. Filmen speglade också vurm för kampsportsfilmer, då mycket populära, med flera kung fu-scener och en huvudsakligen asiatisk inspelningsplats, i Thailand, Hongkong och Macau. En del av filmen utspelar sig också i Beirut, Libanon, men spelades inte in där.
Filmen möttes av blandade recensioner, och vissa kritiker beskrev den som den lägsta nivån i serien fram till dess. Christopher Lees prestation som Scaramanga, en skurk med Bond-liknande färdigheter, prisades, men kritiker kritiserade filmen överlag, särskilt dess komiska tillvägagångssätt och Moores och Britt Eklands framträdanden. Även om den var lönsam, var filmen den fjärde filmen med lägst inkomst i serien, och dess relativt blygsamma intäkter jämfört med Live and Let Die (1973) skulle ha äventyrat fortsättningen av franchisen.[3] Det är den sista Bond-filmen som samproducerats av Albert R. Broccoli och Harry Saltzman, av vilka den sistnämnde sålde sin 50-procentiga andel i Danjaq, LLC, moderbolaget till Eon Productions, efter filmens släpp.< /p>